Israel har tagit sitt kanske sista och största steg mot slutet på sitt sionistiska projekt. Den senaste bombningen av Beirut var något mer fruktansvärt än någonsin tidigare upplevt i Libanon.

Det var självaste Benjamin och hans regering av fanatiska högerpolitiker, med uppdrag att rädda honom från fängelse, som till slut visade alla som vill se: hur staten Israel försöker, med bomber och granater, att etniskt rensa sitt stulna land. Med en sällan skådad grymhet och ett osannolikt övervåld — som kanske kan jämställas med då USA bombade julen in över Vietnam på 60-talet. Jämförelsen är helt rimlig, men med tanke på det lilla landet Israel och den ännu mindre befolkningen i Gaza och Libanon, utan någonstans att fly — det värsta vi sett i vår tid. Och vi har varit med ett tag.

Grunden för antisemitism är inte svår att se nu. Den har de flesta israeliska regeringar lagt i alla år och odlat fram. Det handlar inte om judar i Malmö eller alla de människor, spridda runt om i världen, som fått judendomen i arv — inpräntad i sig. De kan inte straffas för Israels galna regeringschef och detta ultimata försök på sionistisk imperialism. Vi kan skylla på USA så klart. På deras ändlösa, misslyckade demokratiexperiment och alla dessa världspolispresidenter. Men att hata den vanlige amerikanaren eller en lika indoktrinerad jude i sin vardag, där vi alla försöker göra så gott vi kan, är fel väg att gå. Inte mer hämnd.

Hämndfrågan har den galna presidenten Benjamin redan löst — med att visa sin ondska på ljusan dag, för oss alla. Efter denna brutala massaker kommer det inte gå så bra med PR-jobbet för alla dessa människor som springer runt och anklagar kreti och pleti för att vara antisemiter och sionisthatare. De får i stället sitta som utskämda dårar i FN och försöka rädda sitt statsprojekt med en 3D-printad judestjärna. Det går inte hem. Inte all världens lidelse är argument nog för massaker.

De får ha sin sekt och vara i fred i sina bönehus med sin egna världens fånigaste religion och dansa på sina glasskärvor. Vi behöver inte bry oss längre. Benjamin har förenat alla muslimer och deras vänner i hela världen. En fredlig lösning kan vara i sikte.

Alla sionister kan, till att börja med, sluta springa omkring och låtsas som de är Guds utvalda folk med rätt att skälla ut muslimer, fria skribenter, grannar och alla andra som inte faller på knä för dem. Vi är bara så trötta på det. Vi och alla med viss tankekraft har ju för evigheter sedan kommit överens om nazismen och gjort allt vi kan för att den inte skall uppstå igen. Väldigt många av oss kämpar varje dag mot rasism och hatfulla yttringar i vardagen.

Vi måste lära oss att leva tillsammans på ett bättre sätt än det vi ser nu på alla våra skärmar. Vi får sluta behandla våra medmänniskor som slavar, stänga in dem och övervaka dem som djur. Då kan fruktansvärda saker hända — det kanske blir terrorister av dem, som bildar en väpnad grupp och plötsligt bryter ur buren med kallt hat i ögonen. Och det vill ingen bli drabbad av.

Vi är inte så särskilt konspiratoriska av oss och basunerar inte ut teorier om att Benjamin och hans gossar offrade en massa dansande ungdomar — för dem helt ovidkommande gäster — som lockbete åt Palestinas väpnade grupper, med syfte att skaffa ett alibi för “den slutliga lösningen” på sitt Palestinaproblem. En hämnd som skulle välsignas av alla, som den efter elfte september 2001. Men det finns inga bevis för en sådan teori, och vi överlåter hellre saken att grundligt efterforskas i Haagdomstolen.

Vår teori är att något gick fruktansvärt snett. Som en tryckkokare när ventilen inte fungerar och kocken inte skött underhållet av sina dyra köksmaskiner.

Vårt stora hopp nu är ett snabbt eldupphör och ett kvickt uppvaknande för Guds utvalda regering, som av en blixt blir varse om den enda riktiga lösningen: lämna tillbaka det stulna landet så fort som möjligt. Sprid ut er över världen och dyrk er gud som andra respektabla religiösa människor har gjort i alla tider. Ett tips är att lära lite av pingströrelsen och varför inte Livets Ord — som finns på de mest otillgängliga orter med sina stillsamma, religiösa gärningar.

Små religioner behöver ingen egen stat — och i alla fall inte en stat som för sin överlevnad behöver en amerikansk världspolis och en NATO-allians med krigshetsande marionetter för att skydda flankerna. Det tror vi många fler fattar efter detta flagranta brott mot Palestina och hela mänskligheten. Benjamin kommer att få sitt livstidsstraff i domstolen i Haag. Palestina kan äntligen, tillsammans med världens folk, hissa flaggan för enstatslösningen. Alla muslimer kan andas ut och förenas i detta. Kanske nästa generation tar chansen att leva utan islamofobi, homofobi och rasism i alla dess former — och låter människan få tid att fokusera på klotets överlevnad, som för oss alla borde vara det allra viktigaste.

Så ser vi för oss lösningen på Palestinafrågan, från det avlägsna hörn vi sitter och observerar. Det kan vara fel. Men vi främjar mest fred och försoning. Så det kan lika gärna vara helt rätt.